Jag tänker ofta att jag borde göra ett inlägg här i bloggen, men jag vet ju också att det inte är någon grandios följarskara som sitter och väntar på mitt nästa banbrytande inlägg. Men då och då får jag ändå för mig att ta mig tid att uppdatera. Egentligen hade jag ju tänkt att jag skulle skriva ner hela gårdshistorien här men jag tror jag lämnar det åt sitt öde. Första halvåret på gården finns ändå att se på i Idas inflyttning på Lev din dröm Hyltes Facebook. Så strunt i det!
Jag har tagit massor av nya fina bilder i sommar. Bland annat massor av bilder från ett bröllop jag fick äran att föreviga. Och vilket bröllop dessutom. Några av mina favoritbilder finns att se i galleriet. Jag kan erkänna att jag var rätt så nervös då jag inte har fotat särskilt mycket bröllop innan och jag vill inte vara den som sabbar en så viktig dag. Men paret blev nöjda (tack och lov för det). Likaså blev jag ganska nöjd med tanke på tidigare frånvaro av erfarenhet av liknande situationer.
Utöver bröllopsfotografering så har vi spenderat sommaren med att bygga en lösdrift till hästarna. Det är inget magnifikt bygge på något sätt. Vi har ju ökande priser på precis allt att förhålla oss till men med lite tur och is i magen så har vi kommit undan rätt så billigt ändå. Reglar fann vi på marketplace för ett bra pris och fin-fin kvalité. Taket fick vi köpa från en av mina goa kollegor. Stora delar av klädselbrädorna är gammalt innergolv från ladugården som ändå skulle ut. Lockbrädor och plint är nytt. Spiken har Robin fått från en av sina kollegor. Sedan återstår bara skruv, bult och diverse järn av olika slag och det fick vi förstås köpa nytt. Men ack den som klagar. Hästarna är supernöjda med sitt hus. Jo juste, för mina hästar har flyttat hem.
I maj körde vi hem hästarna till gården. Jag saknar fortfarande stalletgänget som jag lärde känna men samtidigt är det väldigt skönt att ha hästarna på hemmaplan. Eftersom jag dessutom arbetar på helt motsatt håll till stallet blev det väldigt mycket köra varje dag. Dieselpriserna är sådär roliga i dagsläget så det sparade både tid och plånbok på att inte behöva köra så mycket. Hästarna verkar också mer nöjda nu när jag kan lägga tid på att umgås med dem istället för att stressa fram och tillbaka.
Från början var tanken att vi skulle göra ordning ladugården till hästarna i vinter. Jag tror jag gör en vlogg om hela den historien istället för att skriva. Det blir en orimligt lång text att försöka förklara vad snickare säger och hur våra tankar går. Vid det här laget har vinog ändrat oss 3-4 gånger om hurvida vi ska riva den dåliga delen eller renovera den. Man landar alltid i dilemmat om att vi vill bevara så mycket som möjligt men samtidigt behöver vi ta ställning till vad som är ekonomiskt försvarsbart och mest hållbart för oss i längden. Utrymmet i ladugården är inte optimalt för det vi vill ha den till vilket från början inte var ett problem, men när ladugården visade sig vara i sämre skick än väntat så kommer ändå tankarna på om man ändå ska riva den och bygga upp något som passar våra ändamål bättre. Samtidigt är det synd och kanske onödigt. Summa kardemumma är att vi inte gör någonting med ladugården och byggde därav en helt ny lösdrift till hästarna i vinter. Så får vii hela vintern på oss att tänka. Lösdriften är dessutom lagom stor för tre hästar (även om jag bara har två just nu) för man vet ju aldrig vad som händer i framtiden.
Men iallfall. Efter det här inlägget överväger jag att börja vlogga istället. Eller kanske en mix av båda. Jag vill gärna hålla bloggen uppdaterad. Inte minst för att själv kunna hålla koll på gårdens framfart och framgång. Det har ju hänt massor sedan Idas Inflyttning slutade som jag inte har dokumenterat. En dag vill jag kunna gå tillbaka och följa hela vår renoveringsprocess. Jag har också lärt mig hur värdefullt det är att kunna gå tillbaka och se hur mycket vi gör när det inte känns som att vi kommer någonvart. Vi har fått massor gjort! Men herregud vad hemmablind man blir.
.png){kind=logo}
