Fönsterbyte

Det är ungefär ett och ett halvt år sedan våra nya fönster levererades. Sedan dess har de stått i garaget och samlat damm i väntan på att bli installerade i huset. Vi hade såklart planerat att sätta in fönstren mycket tidigare, men annat som behövde prioriteras kom i vägen och först den här sommaren blev det (äntligen) tid för nya fönster på huset.

Vi har aldrig bytt fönster eller varit med när någon annan bytt fönster. Men hur svårt kan det vara? I min värld så handlar det mest om att ta ut ett gammalt fönster och sätta in ett nytt i samma hål. Våra hål ska förvisso modifieras lite då originalfönstren har varit större än de trista pivotfönstren som sattes in här på gissningsvis 60-talet. Våra nya fönster håller originalfönstrens mått. Om vi mätt rätt. Det visade sig snabbt att vi mätt förvånansvärt bra. Något små på bredden, men hellre det än för stora.

Det första fönstret bjöd inte helt ovanligt på en överraskning i form av rötskada på timret under fönstret. Innanför det här fönstret har jag haft mitt hemmakontor och i vintras satt jag med tre lager kläder och en morgonrock för att inte frysa kroppen av mig. Inte helt konstigt när det varit hål i princip rakt in här. Så som så många gånger förut tar vi en djup suck och börjar karva väck det dåliga träet. Skadan går hela vägen ner och har gjort pulver av syllstocken. Den goda nyheten är att skadan inte är särskilt bred.

Att laga timmer är något vi gjort många gånger vid det här laget. Alla lagningar är troligtvis inte fantastiska och en äkta byggnadsvårdare har möjligtvis gråtit en skvätt om de sett hur vi gått till väga. Men gudarna ska veta att hållfastheten på våra lagningar är det inget fel på. Och huset i sig har stått trots att syllen varit dålig i en hel hörna och längst med halva huset utan att det rört sig en millimeter. Så att timret är lite dåligt under fönstret och att vår lagning inte är estetiskt perfekt bekommer mig inte ett dugg. Det kommer inte synas den dag vi väl är färdiga ändå. Visst hade det varit roligt att kunna stila med en snygg sulning av timret, men för den här gången får det vara som det är.

Motorsåg, kniv och grovdammsugare senare har vi fått bort allt dåligt som går att komma åt. Det finns en plan i framtiden att vi ska ta upp golvet i det här rummet och köket för att byta trossbotten och lägga ny isolering. Efter att ha bytt i största delen av huset är vi ganska less på att krypa runt i grunden och bottnen håller sig än så länge. Men till den dagen kan vi nog förbereda oss på att behöva byta resten av syllen här med. Den dagen den sorgen, så att säga. Man kan inte alltid göra allt på en gång. Jag kallar det här tillvägagångssättet “good enough”. Det är helt enkelt good enough att laga det vi kommer åt så att skadan inte förvärras och spara det stora arbetet till en annan dag. För att fylla upp hålet i väggen använde jag rejäla brädor vi hittat när vi rev en ful vägg som byggt upp runt murstocken. Jag kapade planken och la dem horisontellt längt med yttersta väggen. Horisontellt för att skygga skarvarna på träet som är mest sårbara mot eventuell fult som inte borde, men mot alla odds, kanske kan tränga in under fönstret. Sedan träfiberisolering och därefter ytterligare plank som innervägg. Till innerväggen fick plankan stå vertikalt istället för att spara material.

Tillbaka till fönstren. När väggen är lagad är det dags att skruva fast våra nya fina fönster. Fönstren är flaggfönster från Klarfönster (förlåt alla byggnadsvårdare) och går i ungefär samma stil som originalfönstren. De är förstås inte helt jämförbara men i fråga om pris så landade fönster till nästan hela huset på ungefär halva priset på om vi skulle beställt tidsenliga av en finsnickare. Visst vore det drömmigt, men här fick plånboken styra. Vi är hur som helst otroligt nöjda med utförandet och huset får sig ett rejält lyft både estetiskt och energimässigt. Åter igen är det lite av en “good enough”-metod. Fast det här skulle jag nog vilja kalla otroligt nöjd good enough. Fönstren är underbara! Lite herrgårdiga inifrån, nästan.

Runt fönstren rev vi bort all gammal gul äcklig, och sparsamma, glasullsisolering. Nya fönstren isoleras med linisolering och hålrummen tejpas för med diffusionsöppen Isowindow UVAU fönstertejp. Tidigare har vi använt träfiberisolering från Hunton och den luktar otroligt gott. Lin luktar get. Kan vara bra att veta om man är en person som har ont av dofter. Just nu luktar hela vårt hus get, men det bekommer mig inte särskilt. Doften försvinner väl med tiden. I övrigt otroligt trevligt material att jobba med.

Utanpå tejpen, i hålrummet mellan fönsterkarm och putsen på huset, använder vi Casco fönsterfog. Ett sattyg om du frågar min sambo Robin som gjort det mesta av fogarbetet runt fönstren. Det fäster i precis allt och är omöjligt att få bort. Vilket är toppen för huset men värdelöst för händer, kläder och allt som råkar komma i dess väg. Jag har svurit långa ramsor över den jävla tejpen som också fastar i precis allting. Men den sitter som berget när den väl är där den ska vara. Lärdomen här är att inte sätta i rutorna på fönstren förrän allt är tejpat och fogat. Jag talar av nyvunnen erfarenhet. Du vill inte ha fog mitt på dina glasrutor.

Så sammanfattningsvis av fönsterbytarupplevelsen hittills – inte så illa! Min oerfarna bild av hur det skulle vara att byta fönster låg inte så långt från verkligheten. Att sätta in själva fönstren är ingen större konst. Det som tar längst tid är den jävla tejpen och den jävla fogen. Men snyggt och tätt blir det! Mest spännande blir att se om vi lyckats så pass bra att vi kan spara in på den svindyra elen och behålla värmen i huset kommande vinter.

Det får vi se då.

‍